Helhetsintryck för Schäfern

Helhetsintryck för Schäfern

Den Tyska Schäfern är en medelstor hund och den ska vara något långsträckt, stark och muskulös. Benen och armarna skall vara torra och ben stommen ska vara stark.

Mankhöjd för en schäfer:
Mankhöjden för hanhund: 60-65 cm
Mankhöjden för tik: 55-60 cm

Kroppslängden överstiger mankhöjden med ungefär 10-17%.

Vikt för en schäfer:
Vikt för Hanhund: 30-40 kg
Vikt för Tik: 22-32 kg

Uppförande och karaktär för en schäfer:
Den ska ha ett jämnt humör, goda nerver, vara självsäker, frimodig och fullständigt godlynt förutom i retningsläge, den skall även vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att kunna vara lämplig som sällskaps, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.

Huvudet:
Huvudet på en schäfer skall vara kilformigt och proportionerligt med kroppen (huvudets längd skall vara ca 40% av mankhöjden), men varken för brett eller för spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall endast vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra. Över- och underkäke skall vara kraftigt utvecklade.

Nosen: Nosryggen på en schäfer ska vara rak. Antingen konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt. Nostryffeln måste vara svart.

Läppar: Läpparna på en schäfer ska vara strama, väl åtliggande och i en mörkfärg.

Ögon: Schäferns ögon ska vara medelstora, mandelformade och en lite snedställda. Men de får inte vara utåtstående. Ögon färgen ska vara så mörka som möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.

Öron: Den tyska schäfern skall ha uppåtstående öron, medelstora och liksidigt burna, de ska inte vara indragna i sidled. Öronen ska vara spetsiga och med öronmusslan riktad framåt.

Bett: En schäfers bettet ska vara kraftigt, sunt och fullständigt och med 42 tänder enligt tandformeln. Den tyska schäfern har ett saxbett, menas att överkäkens framtänder skär saxartat över underkäkens. Käkarna skall vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna.

Halsen: Halsen skall vara stark, muskulös, utan löst halsskinn eller hakpåse.

Bröstet: En schäfers bröstet är tämligen brett, bröstkorgen skall vara lång och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.

Ryggen: Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken, den obetydligt sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan synligt avbrott. Ryggen ska vara fast, kraftig och muskulös. Länden skall vara bred, väl utvecklad och muskulös. Korset skall vara långt och lätt sluttande ca 23% och omärkligt övergå i svansansättningen. Svansen: Schäfern svans ska räcka minst till hasen, men ej längre än till mitten av mellanfoten. Håret på svansen är något längre på undersidan och svansen bäres i en mjuk utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser svansen sig men den får inte lyftas över horisontalplanet.

Frambenen: Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka och framifrån absolut parallella. Skulderbladen och överarmarna ska vara lika långa och medelstora och kraftiga muskler och de ska vara stadigt fästa vid kroppen. Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av underarmens. Fel vinkel: en alltför vinklad mellanhand eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten.

Framtassar: Framtassarna på en schäfer ska vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor. Klorna skall vara kraftiga, välvda och mörka.

Bakben: Bakbenen skall vara lätt bakåtställda, sedda bakifrån ska de vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd. Låren skall vara kraftiga och muskulösa. Hasen ska vara fast och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.

Bak tassar: Bak tassarna skall vara slutna och lätt välvda, trampdynorna ska vara hårda och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka.

Rörelser: Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras. Varje liten tendens till övervinkling av bakbenen minskar hundens styrka och uthållighet och försämrar därmed bruksegenskaperna. Om hundens kroppsbyggnad och vinkling är korrekt så blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt och ändamålsenligt intryck. Vid jämnt och lugnt trav, så ska huvudet bäras framsträckt och svansen något lyft, varvid en oavbruten mjuk obruten rygglinjen från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder.

Hud: Huden skall vara löst åtliggande och utan att bilda veck.

Päls: Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå utav stickelhår och underull. Täckhåret ska helst vara tjockt, rakt, hårt och ligga slätt. Håret skall var kort uppe på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och tår. Håret ska vara något längre och tätare på halsen. På benen är håret längre på benens baksidor och ner till hasleden och lårens baksida är rikligt hårbeklädda.

Färg: En schäfers färg ska vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Eller enfärgat svart eller grå eller grå med mörkare skiftning. En svart sadel och mask. Små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet vid utställning, men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Underullen skall vara ljusgrå, vit färg är inte tillåten.