Schäfern kommer ursprungligen från Tyskland och på tyska betyder schäfer herde alltså en herde hund/vallhund. Det är inte så vanligt med schäfrar som vallningshundar längre, men i Tyskland förekommer det faktiskt. Schäfern är en väldigt gammal hundras som funnits i många många år, man har till och med kunnat spåra schäferns ättlingar ända tillbaka till bronsåldern. Men man räknar inte in vita hundar bland schäfrarna.
Schäfern är idag världens populäraste ras och har legat 1:a på listan över de populäraste hundraserna i Sverige. Orsakerna är så klart många, men en av de viktigaste egenskaperna hos en schäfer är deras mångsidighet.
Den vanligaste brukshunden
Schäferns förmåga att klara av att anpassa sig till de mest skiftande förhållandena, både fysiskt och psykiskt har gjort den till den i särklass vanligaste brukshunden. Schäfern har ett otaligt många gånger visat sina ypperliga egenskaper på vallning, ledarskap, drag, lavin, militär, polis, narkotika, spår, skydd, rapport, sök och mögel hund. Att schäfern är lätt anpassningsbar och lätt att fostra gör den lätt till en fullvärdig familjemedlem. Men man ska dock komma ihåg att en schäfer tycker om att vara i verksamhet och behöver mycket aktivitet för att bli harmonisk och passar då bäst för de som gilla att vara ute i naturen och har som mål att utbilda och träna sin hund.
Schäfern som helhet kan ibland ha problem med sin hälsa, många får problem med leder, rygg och kan drabbas utav olika allergier.
Till utseende är det vanligast att en schäfer är brun med en svart nos och svans och en svart sadel på ryggen. Men det finns så klart helt svarta schäfrar och helt vita schäfrar också.
Ur schäfer standarden sägs det att en god schäfer ska: “En Schäfer skall ha ett jämnt humör och ha goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste– och vallhund”.
Dagens schäfrar är många gånger sönderavlad
Dagens vanligaste schäfer har en ganska bågformad rygg än vad ursprungs schäfern hade. Rasen har i Sverige tenderat till inavling till en variant för dem som vill använda schäfern till utställning och sällskap. Den här schäfer sorten har även sämre fysik och ett mycket lägre temperament. Men den ursprungliga schäfern finns fortfarande kvar och det är den som används för tjänst- och brukshund. Denna schäfer har kraftigare muskulatur, är något lägre och har en rak rygg.