Långhårig Schäfer och dess Frågetecken

Schäfern är en riktigt hund, det är ett påstående som många idag ställer sig bakom. Detta är inte speciellt konstigt heller, eftersom att schäfern är världens mest populära hundras och som förövrigt redan fyllt 100 år! Schäfern fortsätter år efter år att vara den mest registrerade rasen i många länder. Även där registreringarna minskat under de senaste 10 åren så är det fortfarande schäfern som noterar flest registreringar. Schäfern har utan tvekan varit Sveriges mest kända och populäraste hundras i mer än 30 år. Schäfern har till och med sin egen världsomfattande organisation (WSUV) med mer än 1 miljon medlemmar.

Tre olika hår varianter

Med sitt karakteristiska utseende är schäfern lätt att känna igen. Schäferns pälsen finns i 3 olika varianter:

1: Glatt och grov päls
2: Lång, grov och glatt päls
3: Lång vågig päls (den minst önskvärda pälstypen).

När det gäller schäfrar så fanns det egentligen bara en sorts schäfrar och de var de med kort päls. Trots detta så finns det ändå renrasiga schäfrar med långpäls, detta säger man i Sverige är felpälsat. En schäfer i Sverige säger man ska vara korthårig med underull, så den långhåriga pälsen är ett diskvalificerat skönhetsfel.

Schäfern ska alltså enligt ras standarden vara korthårig, så de schäfrar som föds med långt hår har fått det på grund utav en genetisk mutation som man idag inte vet orsaken till. Detta eftersom att det föds långhåriga schäfrar där vaken mamman eller pappan varit långhåriga. År 2008 så blev även de långhåriga schäfrarna accepterade inom rasstandarden.

Det sägs att de långhåriga schäfrarna ska ha sämre bruksegenskaper än de korthåriga och att detta skulle vara orsaken till att det inte är godkända. Man får så klart ställa ut sin långhåriga schäfer, men kan då inte räkna med några högre placeringar.

Man brukar även tala om bruksschäfrar och utställningsschäfrar, men det handlar dock om en och samma ras, skillnaden ligger i att man avlat på olika egenskaper och utseenden. Brukschäfrarna kallas även för rakryggade, medans utställningsschäfrarna har en sluttande rygg.

långhårig schäfer