År 1991 skrev DKK:s ordförande (Dansk kennel klubb) Jörgen Hindse Madsen:
” Läsare som är yngre än 30 år har knappast sett en schäferhund med en överlinje som standarden föreskriver. Ryggen skall nämligen vara vågrät när hunden står i balans på alla sina fyra ben! Det är den inte på en ”modern” schäfer idag. Rygglinjen är sluttande bakåt med högt ansatta skuldror, fallande rygg och ofta ännu starkare avfallande länd och kors. Det finns ingen förnuftig grund till det”
Ja det finns 2 olika typer av kroppar på schäfrar, den ena kallas för “utställnings schäfer” och den andra för “brukshunds schäfer”. Utställnings schäfern används framförallt precis som den låter till utställning. Denna hunds kropp har en sluttande rygg: alltså längre framben än bakben. Denna hund kan ha lite problem med balansen till skillnad från brukshunds schäfern. Utställnings schäfern har lite problem att kunna sträcka ut sig och springa i travande gång, därför lämpar sig dessa hundar inte lika bra för bruksträning. Dessa hundar har lite lugnare temperament och kräver inte lika mycket motion eftersom att de kan ofta kan få ont i höfterna.
Rakryggad schäfer = Brukshunds Schäfer
Brukshunds schäfer kallas även för rakryggad schäfer eftersom att den har en rak rygg och lika långa ben fram som bak. Den rakryggade schäfern lämpar sig ypperligt till brukshundsträning, då dess höfter orkar med de flesta fysiska övningarna. Denna rakryggade schäfer har ett lite häftigare temperament och kräver ganska ordentligt med motion.
SV som är den Tyska schäferhundsklubben, ändrade sin rasbeskrivningen senast år 1991, då utställnings schäfrarna var ok för rasstandarden. Men sedan år 1995 så har den tyska polisen klagat hos SV (tyska schäferhundsklubben) att det blivit svårare att hitta schäfrar som klarar sitt jobb som polishund. Man tycker det är tragiskt att det inte produceras dugliga schäfrar från dess hemland: Tyskland.
