Belgisk vallhund är en medelstor hund med ungefär samma mankhöjd som en Schäfer. En hane är ungefär 62 cm och en tik ca 58 cm. Längden ska vara densamma som mankhöjden. Normalvikt för en hane är 25 – 28 kg och för en tik 20 – 22 kg, den är alltså mycket lättare än en Schäfer. Belgarnas förfäder är vall- och vakthundar som har använts i Europa i många år. Även i Belgien fanns de här vallhundar i olika varianter men år 1891 bildade den Belgiska Vallhundsklubben. Där beslutades det om en rasstandard där rasen delades upp i 3 olika hårlagsvarianter; långhår, korthår och strävhår. Denna rasstandard har sedan ändrats många gånger tills man kommit fram till de 4 olika varianter som erkänns idag.
Fördelarna med den Belgiska vallhunden
- Den är intelligent
- Mycket vaken och lyhörd
- En bra vakthund
- En arbetsvillig hund
Nackdelar med den Belgiska vallhunden
- Den behöver mycket tydlig ledarskap, ända från början
- Den mognar ganska sent
- Den kräver mycket aktivering
Allmänt om den Belgiska vallhunden
Den belgiska vallhunden även kallad Belgisk schäfer finns i 4 hårlagsvarianter, dessa kallas för: Groendael, Laekenois, Malinois och Tervueren. Alla dessa är en och samma ras och den enda skillnaden mellan dessa är hårlaget.
Den Belgiska vallhunden kallas inte bara för den Belgiska schäfern utan den har ett smeknamn: “belgaren”. Denna hund har en stor arbetsvilja och allt den tar sig för gör den med att högt tempo. Denna hund passar till de flesta bruksgrenar och så klart även till vallhund.
Belgiska schäfern kräver mycket sysselsättning och är det inte du som aktiverar den, så tar den för sig och aktiverar sig själv och ibland på oönskat sätt. Rasen mognar ganska sent och många har en jobbig pubertet. Har man inte då visat vem som är ledaren, kan det här uppstå väldiga problem med denna hundras. Viktigt är att ge belgaren socialträning och miljöträning.
Historia
Ja hunden har så klart sitt ursprung i Belgien och rasen härstammar från samma förfäder som till schäfern. Rasen användes från början till att vakta stora hjordar mot rovdjur eller boskapstjuvar. På den tiden var rasen mer aggressiv och bastant än vad den är idag. Efter det 30-åriga kriget tog slut blev Europa tryggare att leva i och vallhundens roll förändrades då till ett mer kvickare och lyhördare sätt. Hunden skulle då reagera snabbt på föraren signal, kunna jobba självständigt och kunna skydda flocken. År 1891 bildades den Belgiska Vallhundsklubben, där man beslutades att rasen skulle delas in i 4 varianter, som finns idag.
Den Belgiska schäferns utseende
Den Belgiska schäfern är en välbyggd och tålig hund, den har en kvadratisk kroppsbyggnad. Ideal makhöjden är : 62 cm för en hanhund och för en tik är den 58 cm som är idealet.
De olika varianterna
- Groenendael: Har långthår och en helsvart päls.
- Malinois: Har en korthårig päls med varmt röda och svarta toppar och har en svart mask.
- Laekenois: Har en sträv, torr och raggig med en 6 cm lång päls. Den är varmt rödbrun med spår utav svärtning på nospartiet och svansen.
- Tervueren: Har långhårig päls och färgen är i en varm röd ton, med svarta toppar, så som masken, öronen, övre ögonlock och läppar.
