Den vita schäfern/herdehunden är en kraftig, medelstor hund med uppåt-öron och antingen med kort eller med en lång päls och alltid päls med underull. Den vita herdehunden passar bra både i arbete och som sällskapshund. Den vita schäfern är idag inte godkänd inom schäferavel och rasen kallas därför numera för “vit herdehund” men har samma ursprung som schäfern. Rasen passar utmärkt som brukshund och som vallhund.
Ursprungslandet för den vita schäfern sägs vara Schweiz
Lite om dess ursprung: Bland de hundar som var ursprunget till den tyska schäfern så förekom det att vissa av dessa hundar var vita. En utav dessa vita hundar var en hund vid namn Greif som ställdes ut i Hannover 1882. Ungefär 10 år senare föddes en hanhund vid namn Hektor som senare kom att bli schäferns stamhund och denna hund var bärare för anlaget av vit färg. Men år 1933 så förbjöd man den vita färgen hos en schäfer och man började då skilja på den vita herdehundens historia och den tyska schäferns.
Vita herdehunden/schäfern i Sverige
I Sverige startade man en förening för den vita schäfern 1989 och några uppfödare fick jobba för att få rasen officiellt godkänd i Sverige. Och inte förrän år 2000 så blev rasen godkänd här i Svedala och då beslutade man att översätta rasens tyska namn som var Weisser schäferhund till ett svenskt namn och det blev då vit herdehund. Föreningen fick namnet Vit Herdehundklubb.
Schweiz var det land som lämnade in en ansöka till FCI (den internationella kennelklubbsorganisationen) om att få denna ras erkänd som en självständig ras och år 2002 kom ett godkännande från FCI. Eftersom att Schweiz stod för ansökan så fick detta land räknas som rasens moderland.
Helhetsintryck för den vita herdehunden/schäfern: Den vita herdehunden är en kraftig, medelstor hund med uppåt-öron och med en kort eller en lång päls och alltid päls med underull. Kroppen skall vara rektangulärt byggd och ha en medelgrov benstomme. Kroppen skall även ge ett elegant intryck med harmoniskt flytande linjer.
Uppförandet och karaktär: Den vita herdehunden ska vara temperamentsfull men inte nervös, ska vara uppmärksam och vaksam. Mot människor i sin närhet ska den vara vänlig, tillitsfull, trofast, följsam och balanserad. Mot främlingar kan den vita herdehunden vara reserverad, men dock aldrig ängslig eller aggressiv. När den möter obekanta intryck från omvärlden så reagerar den först tillbakadraget och försiktigt och sedan med nyfikenhet.
Skillnader mellan en Tysk schäfer och Vit Herdehund
Vad det är som skiljer den Vita Herdehunden från den Tyska schäfern är inte bara färgen, utan den Vita herdehunden skall ha ett mildare temperament än den Tyska schäfern. Den Vita herdehunden ska inte heller som det står på den Tyska schäferns rasstandard : ”den måste besitta mod, kamplust och hårdhet”. För den Vita herdehunden räknas inte som en ren bruksras utan mer som en sällskapsras, men som dock lämpar sig väldigt utmärkt för bruksarbete.
Det som skiljer Tysk schäfer från den Vita herdehunden är då förutom då färgen, framförallt rygglinjen och korset. I den Vita herdehundens rasstandard står det följande: ”Ryggen skall vara rak och horisontell med stark muskulatur. Korset skall vara långt och medelbrett. I sin början är korset i det närmaste horisontellt för att sedan slutta mjukt.” I den Tyska schäferns rasstandard står: ”Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken och längs den lätt sluttande ryggen fram till korset, som slutar lätt utan synligt avbrott. Korset skall vara långt och lätt sluttande(ca 23 grader) i förhållande till horisontalplanet och omärkligt övergå i svanssättningen.”
- Mer en sällskapshund
- Lämpar sig för bruksarbete
- Mildare temperament
